Jag läser Mats skarpa tankar med rubriken "Deprimerande kulturmummel". Det handlar om de påstådda problem bloggandet för med sig. Och nog är det deprimerande alltid, det är, som Mats påpekar, elitism vi pratar om.

Från mitt perspektiv som lärarutbildare är det ett centralt problem att studenterna i-n-t-e skriver självmant och att de i-n-t-e vågar ta ställning i aktuella frågor.

Som studenter agerar de säkert precis så, men sen släpper de den rollen och sticker till närmsta café och tokbloggar med sin nya laptop!

Vid flera tillfällen den senaste tiden har jag hört orden "de skriver mer och och det är roligare". Det handlar om elevers skrivande med hjälp av datorn. Jag får känslan av att det är som en revolution.

Att dessutom ge skrivandet en mening, i och med att de publicerar sig på en blogg eller vad det kan vara, är ytterligare en sporre.

Elitismen skulle kanske få några anhängare om den faktiskt försvarade något med substans i. Men när Schulman framstår som den mer sofistikerade i gänget är det dags att fundera över sina ståndpunkter. IKT-exemplet är ju bara ett av många som visar på en enorm nytta!

För en gammal, men relaterad debatt, läs i Webbpedagogik och rapportering i SvD och DN.