IKT-forskaren Ola Lindeberg beskriver en sorts utveckling av hur man förstår lärande och IKT, från fokus på individens psykologi till gruppers gemensamma kunskap. Såklart sammanfaller denna utveckling med den tekniska, att "gemenskapa" tillsammans med andra är inte något självklart ens idag, det krävs stor vana av att "leva uppkopplat" med både sociala och tekniska färdigheter. Jag ser också utvecklingen som steg mot en mer avancerad förståelse för vad som händer online och vad nya medier egentligen innebär för lärande och för våran vardag. Det som är allra mest spännande är att teorier och beskrivningar av "detta nya" som händer online många gånger fördjupar diskussionen om vad lärande är och pekar på väsentliga aspekter. Detta är viktigt även om vi tänker bort IKT-sammanhanget! Jag ska ge tre exempel, men först förklara en av mina utgångspunkter. När vi diskuterar kunskap och olika aspekter av kunskap är det viktigt att komma ihåg att inget är hugget i sten, allting vi kan och gör har kommit till av en anledning och genom någon form av process. I till exempel politiska sammanhang är detta självklart, varje fråga vrids och vänds på, lösningar testas och förkastas. I skolans värld av auktoritära läroböcker och inte minst "jag har alltid rätt"-läraren är dessa anledningar och processer inte lika synliga.

Ett

Lindeberg beskriver en lärgemenskap som är något mer än bara ämneskunskap, förutom det kognitiva innehållet finns det ett socialt innehåll som ger möjlighet att också lära sig värderingar, förhållningssätt och normer. I en än mer avancerad form förekommer också processer som handlar om själva kunskapsbildningen, deltagarna kommer fram till en gemensam förståelse, samarbetar och drar nytta av varandra.

Två

På samma sätt som ovanstående exempel kopplar samman kunskapsbildning i lärandesituationen med motsvarande företeelser i andra delar av samhället, är hela Dan Åkerlunds bok Publicistiska arbetssätt i skolan ett exempel på hur skolan med framgång kan koppla samman elevers fritid (läs: bloggar, msn, lunarstorm) och viktiga samhällsfunktioner (läs: nyhetsmedia, kommunikation med politiker, reklam/media literacy) med ett framgångsrikt arbetssätt. Som Åkerlund också påpekar finns det en teoretisk grund för arbetssättet i bland andra Vygotskij, Dewey och Gardner. Och det är väl just för att arbetssättet står för dessa kopplingar som publicistiska arbetssätt ligger så väl i linje med läroplanen?

Tre

Mitt tredje exempel handlar om dialog. Kristen M. Snyder undersöker skillnader och nya möjligheter för dialog online jämfört med face-to-face. De utmaningar som Snyder ser för att dialog online ska fungera tror jag kan överföras till alla lärandesituationer. Måste man vara exakt korrekt för att kunna uttala sig? Hur kan vi förtydliga ett budskap för att undvika missförstånd? Vad innebär det att vara "engagerad elev", finns det olika sätt?

Jag skulle vilja avsluta med att hänvisa till de resonemang om förhållandet mellan "det gamla" (verkligheten) och "det nya" (något virtuellt) som Patrik Hernwall för i slutet av sin text i Utm@nigar och e-frestelser (redigerad av Roger Säljö och Jonas Linderoth). När IKT och virtuella världar blir en del av "vår verklighet" måste synen på det gamla förändras: till exempel kunskapssyn och elev-lärare-relationen. Men också synen på det nya: bort med teknikdeterminism och IKT som redskap. (Säljö & Linderoth, 2002, s. 318-320)

(Bild från TaranRampersad, Flickr)